Så kan man ju också se på saken.

I morse kom pappa in från uterummet där han hade ätit frukost och läst i en bok. Han hade inga byxor på sig. Uterummet har enkom glasdörrar.

Jag: Du kan väl inte sitta där ute i kalsongerna, tänk om grannarna ser?
Pappa: Ja, då är de väl glada att jag har dem på?

I övrigt har det inte hänt så mycket idag. Jag var en minisväng på stan. Köpte en klänning, en tröja och ett par nya hörsnäckor. Eller ja, jag valde ut och pappa betalade. En klar fördel med hela den här födelsedagsgrejen. Nackdelen är väl som vanligt det hejdlösa åldrandet. Jag skulle inte ha något emot att bli äldre om jag hade något att visa upp. Nu är det mest fråga om bortkastad tid, men det förändras väl förr eller senare det med.

Just det, jag fick även upplysningar som gjorde gällande att det visst följer med en liten borste till mansrakapparater om de inte är vattentvättbara. Min källa gav inga upplyssningar huruvida de även kommer i rosa utförande, men om jag känner honom rätt så målar han dem ändå rosa efter köpet så i hans fall finns det åtminstone det.

Slutligen kan jag meddela att operation stolarna har skjutits på framtiden. Efter dryga två timmars slipande utan märkbart resultat inser jag helt enkelt att det inte var meningen den här gången. Kjolen är dock klar och jag ska nu försöka färdigställa tavlan jag visade materialet till häromdagen. Två av tre är ju bättre än en av tre åtminstone.

Bring it on, bitch.

Att somliga aldrig lär sig? Det är ett välkänt faktum att jag är så uthållig som man överhuvudtaget kan bli i ett låtsasbråk när jag är på det humöret.

Förmodligen är de inte rosa heller.

Igår lånade Lillebror min rosa Silk-épil, det vill säga min epilator, när han skulle raka av sig skägget. Först ställde han sig väldigt tveksam till det hela när jag erbjöd honom att låna den eftersom han ”inte hade lust att dra ut hårstråna”, men efter att jag underrättat honom att det fanns ett rakhuvud till den också gick han med på det.

När han till slut blev klar gav jag honom den lilla borsten som medföljer för rengöring eftersom att den inte får vara i vatten.
Lillebror: Det kan jag säga dig att det då inte följer med någon liten töntig borste till någon rakapparat för män.

Jaja, hans tid att få bort skägget minskade ju hur som helst drastiskt tack vare att jag hade med den hit i alla fall. Och när jag sa att jag tänkte lämna den här nu när jag åker hem och sa att fick låna den när han ville så gnällde han inte direkt.*

Backman tipsar.

Nytt projekt igen.

Självfallet innan något av de andra projekten är avslutade.

På tal om de japanska körsbärsträden.

Jag är bitter. Jag skulle egentligen varit i Stockholm helgen som just var men det har blivit uppskjutet till nästa helg. Och det faktum att de där dumma, men ack så fantastiska, träden blommar i ungefär två sekunder, i kombination med min notoriska otur, innebär med största sannolikhet att jag inte får se dem.

Allt detta för några stolars skull. Så onödigt.

Det kommer behövas många rum.

Jag var i en måleri- och tapetaffär idag. Blev förälskad i ungefär hälften av tapeterna därinne och skickade därför ett sms till en pojke och frågade honom om han ville skaffa lägenhet tillsammans med mig.

Herregud, saker och ting förändras. Med rätt incitament krävs det bara några dagar.

Så kommunicerar vi i det här hemmet.

Underhållning.

Sitter mittemot pappa och Lillebror. Pappa hjälper honom att deklarera. Det går så där. Som vanligt är pappa hetsig och saknar förmågan att ta till sig att personen han pratar med inte kan. Det är kul när det är någon annan som utsetts för det hela, mindre roligt när man är offret. De har hållit på i fyra minuter. Pappa är redan irriterad. Suckar och stånkar irriterat. Och nu kom svordomarna. Snart kommer ilskan på datorn och att ingenting som har med datorer går att göra enkelt.

Jag har varit med förr. Många, många gånger. Lillebror är dock mycket bättre än mig. Jag har själv inget tålamod så jag och pappa kommer sällan överens längre än två minuter när vi ska göra något som bara den ena kan.

Men nu måste jag sluta skriva och se klart på händelserna mittemot. Pappa har börjat nästanskrika. Lite på Lillebror, men mest på inloggningen på SKV. Om en liten stund kommer det dock gå för långt. Då kommer han på något sätt att skylla det hela på mig, det lyckas så gott som alltid sluta så. Jag tänker därför njuta medan jag kan.

 

Lite kreativitet så här på fredagskvällen.

Flowerpower.

Jag älskar de här knopparna. Jag inser att bilden inte gör dem rättvisa, men. Man får inte allt jämt. Om ett tag är det äntligen dags för de japanska körsbärsblommorna också. Det är min absoluta favorit. En jag känner var i Japan nu under blomningen. Herregud vad avundsjuk jag är på honom.

Unna människor man tycker om saker de drömmer om. Skulle inte tro det va. Jag sysslar bara med ren avundsjuka. Okej, det var inte sant. Jag unnar honom allt fint i hans väg. Jag önskar bara att jag hade fått se det också.

WIP.

Att göra saker med pappa är… frustrerande. Han är så himla hetsig och hafsig. I en ödesdiger kombination med en tre millimeter lång stubin. Driver mig till vansinne.

Det är bara att sätta igång.

Jag: Fast ändå inte. Du är ju redan vuxen. Allt som saknas är egentligen ett bröllop, hus och bebbar om du vill ha sådana. Det fixar du lätt på 8 år.
Han:  Ta det lugnt nu.
Jag: Blev det för mycket för snabbt?
Han: Ja, jag är 27 år och inget annat.
Jag: Ja, men nu pratade vi om 8 år, när du är 35.

Till åren kommen.

Häromsistens kom Lillebror och undrade var någonstans jag hade köpt den här nyckelringen till honom, följt av någon ointressant historia om att den var ovanlig eller hur det nu var. Någon kompis hade blivit alldeles tokig när hon fick syn på den. Eller något liknande, jag lyssnade inte jättenoga.

Jag kunde hur som helst inte svara på frågan. Först och främst på grund av att jag inte ens minns att jag gett honom den. Tydligen var det en födelsedagspresent för några år sedan. Herregud, man kan ju inte minnas allt precis hela tiden.

Schizo.

För all del var det ett telefonsamtal mellan sms ett och två som förklarade varför jag inte hade svarat, men det behöver man ju inte berätta om. Det förstör lite tjusningen kan jag tycka.

Frihet att gilla det man vill i all ära, men det måste få finnas gränser.

Var någon vecka sedan jag hade kontakt med Finland. Idag skickade jag dock det här smset. Utan bakgrund. Stackarn. Han sa dock att han inte tyckte det tack och lov.

Anledningen till frågan var en dispyt med en annan pojke. En pojke med sjukt dålig smak. Han tycker exempelvis att Paris är snygg och att Winehouse var en riktig pingla på sin tid. Katastrof. Den här pojken med dålig smak hävdade att alla killar tycker att Paris är snygg, så därför frågade jag Finland om hans inställning. Finland har nämligen bra smak. Ni vet; Mila Kunis, Jessica Alba och så vidare. Tjejer som faktiskt ser bra ut med andra ord. Så det var en lättnad att få bevisat att det bara var dålig smak-pojken som hade dålig smak och inte pojkar i allmänhet.

Sedan får självfallet dålig smak-pojken tycka precis som han vill, men jag råkar ha personliga intressen i hans smak varför det är så jobbigt att han har dålig smak.

Jag får alltid svindel när jag står i brädgångarna i byggvaruhus.

Silverek.

Så sjukt snyggt golv, passar perfekt i uterummet. Vi köpte det på Rusta faktiskt, det kostade ingenting. 79 kronor per kvadratmeter tror jag. Ifall jag någon gång får nöjet att bestämma golv ska det bli något liknande. Förmodligen aningen varmare i tonen dock eftersom det i så fall kommer vara inomhus.* Gillar verkligen inte träfärgade golv.

 

*Trädgård är inte riktigt min grej, så uterum blir det förmodligen inget.

Jag är även golvläggare.

Hjälpte pappa sätta duk på jordgubbslandet idag.

Det blev lite dimmigt. Eller?

Nu har jag fått för mig en sak igen.

En kjol är tanken att det ska bli. Köpte stuvbitar i en tygaffär, grävde fram vår gamla symaskin, förundrades över att jag fortfarande minns hur den ska träs och såg på några YouTube-klipp. Vi får se var det slutar.

Äckliga gubbar.

Befinner mig på Snickens vårmässa. Snicken är ett byggvaruhus. Det är väldigt mycket gubbar här. Gubbar i urtvättade, men ändå obeskrivligt smutsiga, neonfärgade overaller eller jackor.

Jag hatar mässor. Mässfolk är så sliskiga, det är ju för all del deras uppgift, men jag finner det bara obehagligt.

Var en gubbe som raggade på mig. Det blev inte mindre obehagligt av att pappa stod bredvid. Snacka om desperat individ.

Nu är snart kön slut. Äntligen.

Krukstuds.

Idag uppfann jag spelet krukstuds. Det som krävs för att spela är innerkrukor och en studsboll. Viktigast av allt är dock för mycket tid och för lite liv. Sedan är det bara att få bollen att studsa och fånga upp den med en innerkruka. Kan spelas själv eller med andra.

Det är viktigt att man håller var sak för sig.

Påskägg 2012.

Jag gjorde ett påskägg till en pojkperson. Eller ja, jag gjorde inte ägget. Det köpte jag färdigt, men jag smyckade det. Både ut och insida blev klätt med två sorters presentpapper, stickers och spetsband. Väldigt nöjd med resultatet är jag. Inte så maskulint kanske, men vilka påskägg är det.

Fegis.

Blev imponerad av min kamera att bilden inte blev alldeles suddig trots att jag tog den åkandes i bilen. På tal om just bilåkning så har jag blivit nervös över att åka bil. Speciellt när det är mörkt. Jag antar att det är för att jag numera extremt sällan befinner mig i en bil, men det är ändå helt sjukt. Jag sitter som på nålar i sätet och inbillar mig den ena olyckan efter den andra.

Han kommer säkert bli farfar en dag åtminstone.

Igår frågade pappa ”Blir det några barnbarn då?”, med en väldigt skeptiskt ton. Bakgrunden var att han var på väg att göra sig av med två små stolar som jag hade i lekstugan när jag var liten, jag såg det här genom fönstret och gick raskt ut för att förfärat fråga vad han skulle göra med dem. Ge bort till en loppis, blev svaret. Varpå jag sa att jag ville ha dem, med frågan som följd. Jag svarade att det kunde väl inte jag veta, han hävdade då att jag borde ju veta bättre än honom i alla fall. Herregud, jag fyller tjugofyra i år och han har redan gett upp? För att inte tala om Lillebror som inte tagit sig längre än till det artonde året? Nu är för all del jag personligen inte sådär överdrivet lockad av tanken att skaffa barn, men det kunde jag ju inte gärna säga, så jag sa bara sanningen. Att jag tyckte de var perfekta att slipa och måla om.*

-Jaja, jag bär väl tillbaka dem till garaget då. Man kan ju alltid ha blomkrukor på dem eller något.

*Jag har länge drömt om en möbel att leka med.

—

Pappas skepsis är kanske inte helt obefogad om man ser på bristen på avkommor i släkten. Jag har ett kusinbarn på de tre kusiner jag har på pappas sida. Då hör till saken att de allihop är, eller åtminstone nästan är, över fyrtio år gamla och det inte finns några potentiella bebbar inom en överskådlig framtid. Oddsen är därmed inte på pappas sida antar jag.

Drömfångarna.

Jag tror aldrig jag visade alla de färdiga resultaten från min senaste pysselstund. Här är i alla fall de två icke-örhängena. Jag är väldigt kär i dem.* Vill göra massa fler, och gärna många större, men det finns tyvärr en gräns för hur många man kan ha i lägenheten.

*Pojke: Du blir kär i alla saker, men aldrig i mig.

Min lillebror mina damer och herrar.

- Legolas glömde sin plånbok här. Är jag bäst eller är jag bäst som kom på det här?, undrade Lillebror igår. Vartefter han öppnade plånboken och visade hur han i den satt en postit på vilken det stod: Ollad.

Dagens ungdom. Fast jag tyckte det var kul, det gjorde jag ju.

Perfekt.

Jag hittade de här små batteriaskarna på Biltema, vilka är som gjorda för transportering av örhängen. Kostade femton kronor för två stycken tror jag. Rekommenderas starkt. Sedan kan man för all del undra vem som köper plastaskar att förvara sina batterier i, men jg dömer ingen för en sådan sak.

Vad har man annars systrar till?

Lillebror: Påsken måste vara den mest värdelösa högtiden.
Jag: Jo, men du fick väl godisägg i alla fall?
Lillebror: Nej, jag sa att det var lugnt utan. Jag har ju fortfarande kvar chokladkalendern från förrförra julen.
Jag: Ja, då kanske det inte är motiverat med ett påskägg.
Lillebror: Men just det, jag hade glömt chokladkalendern. Jag ska kanske ta den nu. Ja, jag blev sugen på choklad. Tack för att du påminde mig.

En liten stund senare.
Lillebror, med munnen full av choklad: God jul!

När det sunda förnuftet får vika undan.

Jag är laktosintolerant. Blev det för ett par år sedan. Tre eller fyra kanske. Som för många går en del saker går bra, andra inte. När jag äter inte-grejerna får jag gravidmage och extrema smärtor. En av mina värsta inte-grejer är vaniljsås, vilket inte gör så mycket för vaniljsås är ingen vara som är livsnödvändig eller på något sätt vanligt förekommande i mitt liv.* Igår stod däremot hallon- och blåbärssmulpaj på schemat, och till smulpaj är vaniljsås gott. Jag funderade på att införskaffa laktosfri sås, men det var längesedan jag åt något från inte-listan så jag hade väl förträngt exakt hur ont det gör så köpte vanlig. Vi kan väl säga som så att jag blev varse om det ganska så omgående. Aj, aj, aj.

I förmiddags undrade pappa glatt om jag ville ha en bit smulpaj med massor av sås på till fika. Jag tackade nej. Då. För nu på eftermiddagen tänkte jag att lite paj vore trots allt inte helt fel. Tog en pytteklick sås och hoppas nu att jag ska klara mig utan fosterställning.

 

*Då är det mycket värre med keso. Jag älskar keso, men det gör ont. Och den laktosfria keson, som så gott som alla laktosfria produkter, är hutlöst dyr så det har jag i det närmaste fått ge upp.

Vi äro smidiga vi. Smid, smid.*

På IKEA.
Pappa, håller upp ett par gröna muggar: De här då?
Jag, högt eftersom jag står en bit bort: Nej, absolut inte. De där är så fula att man avlider.
Samtidigt: En tant har precis plockat på sig fyra av muggarna och håller på att ställa dem i sin kundvagn.

På Åhléns. Jag leker med några fula silikongrytvante formade som djurhuvuden medan jag och pappa väntar på betjäning i kassan. Hon som jobbar där klipper tyg åt en annan kund.
Jag: Herregud vad fula.
Pappa: Ja verkligen. Sk vi köpa en till S som skämtpresent?
Jag: Visst, varför inte.
Kassörskan kommer tillbaka.
Hon: Det blev en grytvante också ser jag. De är helt underbara de där. Sitter perfekt på handen. Jag kan dock tipsa er om att köpa två direkt eftersom jag har sådana här själv och man vill kunna ta med båda händerna.
Pappa, överentusiastiskt: Nej, nej! Det är bara en skämtpresent det här. Jag tänker inte använda den.

*Jag blir väldigt stolt om det är någon som förstår varifrån rubriken kommer.

Ja, livet är orättvist.

Pappa har letat efter en ljus vårjacka hela dagen. Utan resultat. När vi sitter på restaurangen där det strövar förbi massor av folk sitter han tyst en längre stund och tittar på dem.

Pappa: Inte en enda av de som går förbi har likadana jackor. Det måste betyda att det finns hundratals olika. Och jag hittar inte en enda.

WordPress-appen fungerar inte längre. (Arg- och ledsengubbe.)

Det driver mig minst sagt till vansinne. Jag försökte till och med avinstallera och installera om eländet, med enda förändringen att jag inte längre ens kan logga in som resultat. Jag hoppas verkligen att det inte bara är på min mobil det krånglar utan att det är något generellt fel så att någon jobbar på att lösa det. Är väldigt sällan jag sätter mig vid datorn och skriver nu för tiden, så utan en fungerande app för mig blir era liv väldigt mycket tråkigare. Jag försökte googla lite, men avancerad googling är tyvärr inte min grej.

I övrigt så kommer pappa på besök idag. Väldigt skönt med tanke på att jag behöver göra hål i en låda och att gummidelen på min badrumsskrapa hamnat snett och jag inte klarade av att dra tillbaka den själv. Jag tänkte även att han skulle få kolla så jag gjort deklarationen rätt. Eller ja, jag har inte gjort det än. Onödigt att inte låta honom få ynnesten att vara med från start. Jag är inte så osjälvständig som jag låter, det är bara enklare att be om hjälp. Plus att pappa blir glad när han får känna sig behövd, så egentligen är det en ren barmhärtighetsåtgärd från min sida.Och tro inte att han inte får något tillbaka. Jag kommer nämligen både laga lunch till honom och vara smakråd, det vill säga bestämma, vilket golv han ska välja till uterummet. Alla parter kommer därmed vara nöjda vid dagens slut.

Sexuell läggning. Och alla andra jämförbara situationer.

Klicka för detaljer på He about to lose me.

Jag brukar då och då få frågor om varför jag inte målar pojkar också. Svaret är enkelt, det är tråkigt. Jag tycker att kvinnokroppen och kvinnan som visuell varelse är sexigare än mannen. Ett uttalande som både nu och då leder till följdfrågan om jag är lesbisk. Eller bi. Så sent som förra veckan blev jag erbjuden att komma ut ur garderoben av Lo.* Herregud tänker jag bara då. Jag tänker inte gå in på någon djupare diskussion avseende min syn på det här med sexuell läggning, eller snarare min syn på denna ständiga fackindelning, men hur trångsynt får man bli om man automatiskt ger någon ett epitet, vilket det är må vara, på grund av en faktaangivelse. Nyanser människor, nyanser.

 

*Något som för all del grundade sig i att jag stod i hennes garderob för att bära ut en sak därifrån och hon höll upp garderobsdörren.

Vi kan kalla honom mr Diskberg.

Ni som följt med här kanske minns hur jag nyligen skrev om hur anal jag är när det kommer till mitt kök. Så här ser det ut när man bjuder in någon som är ens totala motsvariget.

- Jag tar det i morgon, sa han. Eller hur. Vem av oss var det som fick spendera halva förmiddagen åt att göra i ordning. Nej, lita aldrig på en pojke som har ett tåg att passa samma dag som han utlovat diskning.

Världens keligaste get. Och en hand.

Var förbi Valla gård. Getterna var hur keliga som helst. Inte för att jag personligen vågade klappa nämnvärt på dem. Tycker att saker med tänder och okänt temperament är olustiga att ha och göra med.

Getterna blev helt tokiga när det kom en tant med morötter. Sparkade på boxdörrarna och skrek efter godbitarna. Allt jag ville var att springa ut ur stallet men personen som sitter fast i handen på bilden var alldeles betuttad i getterna och därför inte alls bekymrad över min säkerhet.

Jag älskar att få besök. Inte.

Igår gick jag och la mig redan klockan tio. Eller ja, egentligen gick jag till sängs redan halv tio, men efter att nästan somnat blev jag klarvaken kvart i tio när jag kom på att jag var tvungen att göra en grej på datorn. Det var en sådan där grej som absolut inte kunde vänta tills idag så det var bara att kliva upp och ha igång eländet. I alla fall. Somnade några minuter i eller över tio.

Vaknade sedermera och var säker på att klockan var åtta, gnällandes inombords över att väckarklockan skulle ringa om sex minuter.* Tittade på mobilen och klockan var inte åtta, den var bara sex. Och då kom dilemmat som ett mail i inkorgen. Jag hade sovit åtta timmar, vilket är mer än tillräckligt. Så antingen kunde jag vara en duktig flicka och gå upp och tvätta för att slippa ha det i eftermiddag när jag kommer hem, eller så kunde jag helt enkelt försöka somna om för att det är roligare än att tvätta.

Uppenbarligen är jag en duktig flicka eftersom jag i skrivande stund väntar på att tvätten ska bli klar så jag kan langa över sängkläderna och handdukarna i torktumlaren. Jag kommer älska mig själv sedan när jag kommer hem och tvätten redan är gjord, men just precis nu är jag inte speciellt nöjd över min existens.

Jaja. Om någon timme är det dags för Thereses flytthjälp att bege sig till nästa projekt, tätt följt av livsmedelsinförskaffning, städning, epilering och så vidare. Men jag ska åtminstone inte tvätta.

 

*Jag är som huvudregel alltid vaken innan klockan åtta, men att ha en klocka ställd på att jag måste gå upp en viss tid, oavsett tid, påverkar mitt humör negativt.

Jag dör hellre ovetandes, som jag brukar säga.

Det var ju inte alls länge sedan jag ignorerade en sådan här kallelse. Ska jag behöva göra om det varje år? Jag förstår att det är en undersökning för mitt eget bästa, men jag avskyr att gå till läkaren och gynekologen är väldigt mycket värre.

Hur man transporterar hem påskris på cykeln.

Freaky arm.

Jag, penna och papper. Ingen bra idé. Jag skulle bara bocka av saker på att göra-listan som jag fått gjort hitintills. Och ja. Det blev lite kladd också. Nu: hatthyllan.

Notis.

Jag gillar verkligen Sheldon och Rajesh i The Big Bang Theory. Mycket.

Trött. För trött.

Jag avskyr när jag är uppe så länge att jag blir för trött för att gå och lägga mig. I det stadiet är jag nu. Å ena sidan är det enda jag kan tänka på att jag vill krypa ihop i sängen med täcket upp till hakan och somna omgående. Å andra sidan så orkar jag verkligen inte borsta tänderna, bädda i ordning sängen och allt annat som måste genomföras innan första å ena sidanet får upplevas.

Det faktum att jag har tusen saker att göra innan påsk får även det mig att inte vilja gå och lägga mig. Av den enkla anledningen att om jag går och lägger mig så somnar jag och om jag somnar så är det bara en tidsfråga innan jag vaknar och då är det dags att ta itu med allt. Idag hade jag tänkt göra massor idag. Och det har jag för all del gjort. Inte rätt saker. Jag har inte städat ugnen till exempel, men två drömfångare och ett drömfångarörhänge samt en del målande har jag åstadkommit för att nämna några belysande exempel.

Ska hjälpa en kompis att flytta i veckan också. Det verkar vara min huvudsyssla nu för tiden, att hjälpa andra utveckla sina liv. Fast någon måste ju vara sådan också, och nu för tiden är det visst jag. Inte för att jag på något sätt missunnar de här personerna utvecklingen, jag är absolut glad för deras skull, jag önskar bara jag kunde utveckla mig själv lite också. Aja, jag får ta tag i det efter ugnen, badrumsgolvet, tvätten, påskpyntandet och allt vad det är. Jag måste komma ihåg att smsa Grannen i morgon också. Har glömt det sedan i fredags, är så hopplös med sådant där. En sak i taget får det bli helt enkelt. Först sms, sedan påsk. Därefter resten av mitt liv.

Det blev ett örhänge också.

A dream WIP.

Jag började riva ur garderoben eftersom ett av dagens mål är att rensa den. Längst in hittar jag en burk med gamla smycken, bland annat stela armband. Gissa om jag blev glad. Jag har nämligen under ett tag funderat över vad jag kan tänkas ha att använda som stomme till att göra en drömfångare.

Och ja, jag ska inte ljuga för er. Jag tänkte inte ens tanken att jag borde göra klart garderoben först innan jag provade att göra en drömfångare, utan jag rotade direkt fram mina smyckestillverkningslådor.* Hittade läderband och snöre och så här snyggt blev det. Nu blir det till att leta fram fjädrar och färdigställa det hela. Sedan ska jag göra klart garderoben. Eller göra en till drömfångare. Vi får se.

*Jag använder två lådor som pappa hittade åt mig på Classe, de är helt perfekta med sina små fack till pärlor och annat krimskrams.

Sillisar.

Ansiktet får mig för övrigt att tänka på Lady Gaga.

Kvällens WIP.

1 april.

Jag har lite svårt för det här med första april. Jag tycker inte att det är så roligt. Men visst, om det roar andra vem är jag att stå i vägen för deras lycka? Min pappa kör samma skämt varje år. Han skriker uppspelt att det står en älg i trädgården. Nu finns det inga älgar på Gotland, det är därför det ”är så roligt”. Lillebror var dock under ett par år för liten för att veta att det inte fanns älgar på ön så han kom så klart uppspelt springande till köket när pappa ropade. Numera brukar jag och Lillebror bara säga till pappa att ja, det är en älg i trädgården, det första vi gör när vi ser honom på första april för att slippa eländet.

Något som jag däremot hoppas på är att yr.no och smhi.se gått samman om årets aprilskämt och att det är att det ska regna i eftermiddag. Det skulle vara ganska skönt att slippa regnet, dels för att jag eventuellt ska förbi stan och dels för att jag tänkte försöka ta mig till någon påskmarknad i Gamla Linköping för att se om det finns något fint påskris.

Min dag i bilder.